Nu vet jag!

Jag är för lycklig helt enkelt. Så är det. Lyckliga människor går inte ner i vikt. De äter och mår bra. Små motgångar räknas inte utan hävs genom kakor, choklad, mycket mat mm.
De som går ner i vikt är antingen a) jätteolyckliga eller b) ska skilja sig och eftersom jag inte passar in i någon av kategorierna får man kämpa som ett djur. Det är så himla orättvist.
Näst sista dagen på detta år. Dags att summera? Ja, lite i alla fall. 2008 var ett helvetesår med sjukdomar och dödsfall, ett år jag inte vill minnas men ändå inte kan förtränga.
2009 började bättre och jag kände det som om jag höll på att landa i livet igen. Så trillade maken och så började hela fothistorien... ja, resten är historia.
Men trots alla motgångar så känns det ändå som ett bra och givande år. Jag känner att jag vuxit som människa, fått mer insikt och blickar fram på ett annat sätt än tidigare. Dessutom är jag noga med att inte halka ner i "eländesträsket". När man en gång satt sin fot där är det svårt att ta sig upp. Att försöka tänka positivt har blivit en del av mitt liv, det är dessutom bra mycket bättre än motsatsen. Säger inte att jag lyckas hela tiden, men strävan är god nog.
Jag är ändå trots alla motgångar, väldigt lyckligt lottad; jag har en underbar familj, jag har underbara vänner som finns där för mig - det är bara att lyfta luren så kommer de, jag lever ett gott liv och jag har hälsan. Resten är oväsentligt när man kokar ner livssoppan.
Så... mina kära knatare. Inför 2010 vill jag önska er hälsa, lycka och glädje med familj och vänner. Om jag fortsätter att gnälla på att midjemåttet inte ligger på den centimeternivå som jag helst av allt skulle vilja, så beror det faktistk bara på en sak. Jag mår bra och jag är lycklig. Kan faktiskt inte önska mer än så för nästa år./Ma