I år blir det andra gången jag åker till begravningsplatsen för att gratta min storebror. Hemska ställe. Där vilar han, strax nära mamma. Ingen större tröst i det, snarare dubbelt elände.
Svårt att ha tankarna på annat håll en sådan här dag. Det har varit extra tomt den sista tiden, så mycket jag hade velat berätta och dela som bara han hade förstått.
Hans flickor kommer till mig om en stund och då tar vi bilen dit tillsammans. Pappa var där igår och blev naturligtvis väldigt ledsen. Det är så himla svårt att trösta honom. Näst intill omöjligt. Vad säger man? Det blir bättre? Tror inte det.
Beslöt mig i alla fall för att ta en promenad till gymet i morse och körde 40 minuters cross - ganska skönt att få svettas av sig. På promenaden hem hade regnet lagt sig och nu är det faktiskt varmt.
Det känns tomt så jag listar den lycka som ändå finns i mitt liv:
Lycka:
Att få ha förmånen att få ha en familj och ha fått föda barn.
Att få vara frisk.
Att ha vänner.
Det är faktiskt inte så mycket annat som räknas i livet/Ma
Vad ledde dessa möten till?
3 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar