
... befinner jag mig inte. Snarare mellan städning och matlagning. Beslöt mig redan igår för att avstå träning på lokal, att ratta runt Rosh Hashanna för 15 personer är träning nog ändå. Har dessutom spenderat två timmar i äldste sonens rum och RÖJT UPP! Han är en maximerad slarver.
R och jag spekulerade i att gifta bort honom med hennes slarviga dotter, eventuellt låsa in dem i en lägenhet och slänga bort nyckeln. Tanken var att de till slut skulle bli tokiga på oordningen och börja städa, men vete faen om jag tror att det skulle hjälpa. Han fick inte en enda av mina tyska ordningsamma gener. Inte en enda. Bara mammas rumänska kaos och svärmors polska dito. Suck. Tur att man älskar dem av ohejdad vana i alla fall.
I bland hallucinerar jag om hur det blir när han flyttar till egen lägenhet men det slutar med att jag mår lite dåligt; dels för att han då försvinner ur mitt liv dels för att jag visualiserar det totala kaoset framför mig...
Nu har jag inte så mycket kvar att göra och klockan är fortfarande ganska tidigt på dagen, lite sallad ska skäras, äpplen och honung ska förberedas samt små saker som ska plockas upp. Inget jag kan göra nu, det får vänta tills touch down. Dock kan man alltid diska, så det blir det. Diska alla byttor samt diska mig själv vart det lider.
Helger som denna, samt pesach mm gör att tankarna lätt flyger till dem i min familj som borde komma ikväll, men inte längre kommer att göra det. Det är tunga tankar och det är svårt. Snart har det gått två år sedan lilla mamsen dog och 3,5 sedan vi förberedde en helg tillsammans. När jag ser siffrorna inser jag att det är länge, fast det känns som igår. Jag saknar henne fruktansvärt i köket bredvid. Hon var en rysare på att diska och smaka av allt. Roligt hade vi det tillsammans. Micke har redan varit borta i 1 år och 4 månader, vart tog den tiden vägen? Tung suck...
Vi kör det traditionella kittet med fisk och chrein (mozarella för vegosarna), ingen gehackte utan äggröra och avocadoröra, färskbakad megachalle à la mig, kallskuret, kyckling (kantarellpaj för vegosarna - gissa vilka som drar det längsta stråt!), sallad och så äppelkaka med vaniljvisp. Jo, och en honungskaka från chabadkalendern. Den borde jag lagt upp på bild istället - blev så vacker. Hur gör ni?/Ma
Lycka:
Sonens rum kommer att vara fint fram tills han kommer hem - ett par timmar till alltså.
Att traditionsenligt samla hela familjen och veta att detta är viktigt för dem