Visste att det skulle bli en jäktig dag men man hoppas ju alltid ändå. Klockan närmar sig 23 och jag sitter vid datorn, precis klar med ett korrektur (som jag hoppas blivit rätt).
har hunnit med att röja upp efter gårdagens öl-slag hemma (42 tomma flaskor), storhandla med barnens kusin T som fyller 28 år i morgon, jäkta hem via köig motorväg, vaxa benen (och så blir det inte sol i helgen), hämta böcker, baka rabarberkaka, packa för PGT i Oslo, däremellan hämta overall åt S, till T på kalas, korra tidning samt kolla benet på gymet. Fortfarande inget oroväckande enligt tränar Krister men gör ont ändå... blä för det.
Tog på mig mätaren för att se hur många steg jag skulle avverka när jag ändå tog bilen överallt och kom upp i förvånansvärda 8 561 utan att knata någonstans - bara "vara". Tårta och bullar på festen uppväger ju ändå allt. När ska jag komma tillbaka "on track" igen när det gäller mat??
I morgon blir det tidig avlämning av två söner, det innebär att vi är barnfria men eftersom maken är så godhjärtat att han bjöd ut pappa på direkten (och inte fredag som jag hade velat) så blir det ändå inte lugnt. Vad ska man säga om det? Inget./Ma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Pust, vad körigt det låter och du som skulle vila benet!!! Vilken snäll man du har/R
Skicka en kommentar