Vilken dag det blev! Iväg och körde 45 min cross. Hem. Hjälpte L med planering, nu är det tight för hans del! Iväg med B till Barkarby och trampade runt i kylan (men tramp i alla fall).
Hem - fixa middag - baka ostkaka till morgondagens shive - knat iväg till Stadsteatern och Petra Kants bittra tårar.
Jag är helt slut. Inte för att jag gjort så mycket utan för att pjäsen och agerandet grep mig såååå starkt att tårarna inte gick att heja. När senast såg jag en så stark pjäs med en sådan kraftig och enorm rolltolkning. Jag kommer inte ihåg./Ma
Jo - 18 813 steg också. Inte fel det heller.
Vad ledde dessa möten till?
3 dagar sedan
1 kommentar:
kan inte annat än att hålla med, är också fortfarande otroligt berörd av denna fantastiska pjäs/R
Skicka en kommentar