Ibland undrar jag om det är så att universum inte vill att man ska planera för mycket. Lära sig leva mer i nuet och lära sig uppskatta det man har, just nu. Finna balans.
En sak är säkert, det är inte lätt att finna den inre styrkan.
Planerna på en valborg på landet gick i stöpet i söndags och mycket annat med det. Jag har gått från djupaste mörker och förtvivlan till att trevande söka steg. Att sätta höger fot framför vänster fot framför höger fot.
Nu gäller nuet, stunden och carpe diem. Jag har svårt för det, men får arbeta hårdare för att nå dit. Så är det bara.
En nattsvart dag slutade ändå med en ljusglimt vid horisonten. Vi är här. Vi lever. Vi har varandra. Jag lägger mig att sova med ro i själen för oro hjälper ingen, den bara stjälper/Ma
1 timme styrka + 11 520
Vad ledde dessa möten till?
3 dagar sedan
3 kommentarer:
men du är ju otrolig både gym och så många steg!!! Bravo Ma o skönt att höra att du kan se lite framåt.Kram från oss alla som tänker på dig/er dagligen//MR
Vad underbart att du kan se lite ljus i tunneln. Kram pa dig/R
Ja du, vi har pratat så många gånger idag så denna dag känns som den är fylld med ett 50-tal timmar. Du är fantastisk som har orken kvar, knata vidare//g
Skicka en kommentar