är jag fortfarande. Det har varit en omskakande vecka och tröttheten har hunnit ikapp. Vi tar ett litet steg i taget och vacklar oss fram och försöker smälta det som hänt. H mår efter omständigheterna ok men det är inte det enklaste att bara varva ner från en dag till en annan. Det har gjort att jag också fått mig en tankeställare och jag försöker prioritera det jag måste och det jag orkar. Tyvärr får trevliga saker ibland stryka på foten men just nu känns det viktigt att fokusera på familjen.
Mina morgonrundor som jag kommit igång med känns väldigt viktiga just nu, i rent terapeuftiskt syfte. Funderar mycket under dessa rundor och mår så bra av dem. Till och med i morse när det var 4 grader och duggregn knatade jag ut och mådde toppen efteråt. Har dessutom tappat några kilo de senaste veckorna vilket också gör att jag mår bättre i mig själv. Inget ont som inte har något gott med sig, heter det ju...
Fredag kväll är det nu och tröttheten kryper inpå så nu väntar sängen..
Neeej, Knat-Ma sluta inte blogga - vi kommer igen
Shabbes från Knat-R
Vad ledde dessa möten till?
3 dagar sedan
2 kommentarer:
Förstår att det varit mycket omtumlande för er allla. Det är väldigt svårt att ändra på sina invanda mönster.Ser detta på min egen mamma som hela tiden halkar tillbaka i gamla (negativa) banor.
Hon går just nu i en kurs på vårdcentralen där hon bla fösöker få hjälp med att tänka i andra banor o tänka mer på sig själv.
Mycket svårt! Bra att du R kan finna ro o energi i morgonknatet.Styrkekram till er alla //MR
Hoppas din lilla mamma kan se ljuset i tunneln framöver, bra att hon får och tar emot hjälp ändå. Tack för er omtanke, det värmer/R
Skicka en kommentar