Nu skulle båten luftas ordentligt. Vännerna från Nacka kom 12.30 (på minuten som vanligt), 5 minuter efter jag stigit av 50 minuters cykeltramp +2 mil och något. Helt nöjd med det.
Vi packar ihop oss och ger oss av på en blåsig Nämndöfjärd. Var den utlovade solen var, vet jag inte, den korta kjolen och linnet förhöjde inte kroppstemperaturen nämnvärt...
55 minuter senare hade kapten H med sjökortsläsare H (annan H) hittat fram till Grinda Wärdshus. Nu strålade solen och vi närmar oss gästbryggorna elegant. Nåja...
Båtplatsen vi blev anvisade var trång, väldigt trång... Kapten H får lite ångest och backar istället "där kommer vi inte in", backar rätt in i en slags hemkonstruerad repboj som snurrar sig som ett stävjärn runt propellern som med all rätt lägger av. Vår fina lilla båt glider hur osexigt som helst utan styrsel mot bryggrestaurangen där alla vackra och läckra Stockholmare sitter och intar lunch i solen. Vi aspirerar på "landkrabba 1" medaljen.
Folk slutar äta, kommer ner, hjälper till, mycket vänligt i all ära. Sjökortsläsare H får låna en kniv efter mycket om och men och börjar skära loss repet (som naturligtvis är grovt och blött och fast). Kapten H (som tagit av sig flytvästen för det gör man när man närmar sig bryggan?) ska också hjälpa till (bra balans där på båtdäcket...).
Efter en timme är vi loss. Får en annan - ännu smalare båtplats anvisad - som vi baxar in båten på. Vandrar upp till en fantastiskt belägen restaurang med häpnadsväckande utsikt. Maten var OK- solen strålade och fick en bra bränna.
Hem blåste det som tusan men inga fler missöden. Det tog ytterligare en timme på sjön.
Avslutade med ost och vin framför TV:n. Klockan 21. 30!!!!! stupade jag i säng!!!/M
Lycka:
Att kunna skratta åt missöden!
Att sitta och njuta god mat i goda vänners lag i solen
Att somna tidigt och sova som en sten
och så en fjärde...
att känna att magen håller på att bli plattare...